Nu har jag så mycket grav. hormoner i kroppen att jag bara skulle sitta o gråta i överflöd.
Skulle fråga pojkens fröken en enkel fråga, typ lite hur de gick i skolan, fick inget negativt svar utan mer typ att han kommer in så småningom. Tårana bara forsade, Fast jag inte ens var ledsen. Snacka om pinsamt. Denna fröken har bott granne med mig hela min uppväxt så jag hoppas hon förstår att de är grav. hormoner. Pinsamt!!!

Vet knappt om jag vågar hämta honom efter skolan i dag.
Behövde bara skriva av mig lite.

Funderar på att knäskura köksgolvet i dag innan ungarna kommer. Så tänker sätta ut hundarna, hoppas ingen klagar. Den stora älskar att sitta ut med ett långt koppel, de fick han göra när vi bode på landet och jag skulle göra t:ex städa. Missförstå mig inte nu. Han får sin dagliga motion o träning ändå.


Våran lilla hund Simon som Mario döpt honom till (jazz på stamtavlan) är en omplaceringshund, så han är väldigt dåligt själförtroende, o blir rädd för minsta "extra" ljud. De har blivit mycket bättre än när vi fick honom. (köpte av polisen.) De är mig han har förtroende för o gillar inte att jag lämnar honom, när jag ska på min praktik, även om Älskling är hemma, så funkar inte de lika bra som när jag är hemma. Men men får se om jag blir sjukskriven på 50% fram till jul, sen är jag ju mammaledig. Så då får min lilla simon mig hemma gämt i ett par år. Så vi hoppas de löser sig.

Nej måste börja så jag blir klart tills barnen ska hämtas på skolan o dagis!

Kram!!!